Grupp 9 - FCI standard nr. 209 - / 25.08.1988/
Hemland: England / Ursprungsland: Tibet

Bakgrund/Ändamål
Tibetansk terrier är en vall- och vakthund från Tibet, där den återfanns främst bland nomader, men även i byarna. Dess mycket speciella raskaraktär gjorde den mycket lämpad för sin uppgift och hjälpte den att under århundraden överleva i Tibets karga landskap och klimat Förmågan att kunna ta sig uppför branta bergssidor, att mitt i ett språng kunna ändra språngets riktning / längd eller att exempelvis kunna springa på skare utan att trampa igenom fascinerar. Konstruktionen ger en väl avvägd kombination av smidighet, styrka och snabbhet. Rasens tibetanska namn är Dhoki Apso och den är ingen terrier.

Helhetsintryck
Tibetansk terrier är en medelstor, robust och i stort sett, kvadratiskt byggd hund, uttrycket är bestämt. Den är livlig, godmodig och en trogen kamrat med många tilltalande egenskaper. Till temperamentet är den öppen, alert, intelligent och modig, varken vild eller stridslysten. Intar en återhållsam attityd mot främlingar.

Huvud
Skallen skall vara medellång, varken bred eller grov, något avsmalnande från öra till öga, inte välvd men inte heller absolut flat mellan öronen. Okbågarna är böjda, men inte så överutvecklad att kinderna verkar utstående. Stopet skall vara markerat men utan överdrift. Nospartiet skall vara kraftigt med väl utvecklad underkäke. Nospartiets längd från ögon till nosspetsen skall vara lika med längden från ögonen till nackknölen. Nosspegeln skall vara svart. Huvudet skall vara rikligt beklätt med långa hår, som faller ned framför ögonen. Hakan skall ha ett litet, men inte överdrivet rikligt, skägg.

Ögon
Ögonen skall vara stora, runda, varken utstående eller insjukna. De skall sitta ganska långt isär och vara mörkbruna. Ögonlocksränderna skall vara svarta.

Öron
Öronen skall vara hängande, men får inte ligga alltför tätt intill huvudet. De skall vara V-formade, rikt hårbeklädda och inte alltför stora

Bett
Saxbett eller omvänt saxbett med incisiverna ansatta rakt och jämnt i en bågform i käken

Kropp
Kroppen skall vara mycket muskulös, kompakt och kraftfull. Längden från skulderbladsspets till svansrot är lika med mankhöjden. Välutvecklad bröstkorg. Bröstryggen skall vara plan. Ländpartiet skall vara kort och lätt välvt; korset plant.

Fram- och bakben
Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda, framben skall vara raka, parallella och rikligt hårbeklädda; mellanhanden skall vara lätt vinklad. Bakbenen skall vara rikligt hårbeklädda, knäleder välvinklade och hasorna lågt ansatta.

Tassar
Tassarna skall vara stora, runda och rikligt hårbeklädda mellan tår och trampdynor. Tassarna skall inte vara välvda, utan hunden skall stå väl ned på trampdynorna.

Svans
Svansen skall vara medellång, ganska högt ansatt och bäras lätt ringlad över ryggen. Den skall vara mycket rikligt hår beklädd. Svansen har ofta en knyck nära svansspetsen, vilket är tillåtet.

Rörelser
Jämna, vägvinnande rörelser med kraftigt påskjut. Vid skritt och trav förs bakbenen varken innanför eller utanför frambenen utan löper i samma spår.

Päls
Pälsen består av täckhår och underull. Underullen skall vara tät och mjuk. Täckhåret skall vara rikligt, långt och fint, men inte silkeslent eller ulligt. Det är antingen rakt eller vågigt, men aldrig lockigt.

Färg
Vit, guld, crème, grå eller rökfärgad, svart, en- två- eller trefärgad. Alla färger är egentligen tillåtna utom choklad- eller leverfärg.

Mankhöjd
Hanhund 35,6 - 40,6 cm
Tik något lägre

Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.

Den tibetanska terriern sedd ur Carro´s synvinkel

Första gången jag hörde talas om rasen tibetansk terrier var hösten år 2005, då min mamma varit i kontakt med en gammal vän till familjen som hade en hane. Mamma blev hel förälskad i denne och sådde efter det fröet att vi kanske skulle skaffa hund vi också. Det visade sig att det fanns en kennel vid namn Chilu´s i Tvååker, ”nära och bra” tyckte vi som bor i Falkenberg. Vi tog kontakt med Ann-britt och fick reda på att de hade en tik med 5 veckor gamla valpar. Innan vi åkte och hälsade på dessa så fick vi först hälsa på de vuxna hundarna, det är ju trots allt den vuxna storleken vi skulle komma att leva med största delen av hundens liv med.

När jag träffade på en Tibbe för första gången fick jag höra att rasen är mycket speciell och att man behöver en stor portion humor ihop med dem, detta tog inte jag riktigt på fullt allvar, jag menar; Hur många uppfödare eller kennlar säger INTE att deras hundras är speciell?!

Jag förstod inte vad Ann-britt menat förrän vi fick hem vår 12 veckor gamla ” Smulan”. Först och främst hade vi, redan innan vi åkte för att titta på valparna, bestämt oss för att ha en svart hane. Det slutade med att vi åkte hem med den söta bruna lilla tiken som valde OSS.

Vi satte upp några, kan tyckas, enkla regler som alla i familjen skulle följa vad gällde den lilla valpen:

1. Hon skulle INTE ligga i våra sängar om nätterna!
2. Hon skulle INTE få tigga mat vid matbordet!
3. När hon gick ute i koppel skulle hon INTE få dra!

Ni kan ju själva gissa hur länge dessa regler höll. Redan första nätterna låg hon i min och min lillebrors sängar. Pappa tyckte så synd om den lilla valpen som gnydde på golvet och tog upp henne när hon sov uppe hos honom och mamma ”bara för denna gången, hon är ju så liten”. Hon ligger fortfarande på pappas kudde om nätterna, snart 2 år gammal!

Smulan började givetvis tigga vid bordet redan som liten, men där var vi ganska stränga med att säga till henne. Det slutade med att hon hoppade upp i trappan, stack ut huvudet mellan träbjälkarna och tittade ner på oss som satt och åt. Vi hade bara inte hjärta att banna henne för detta oerhört smarta drag, utan lät henne sitta där och titta på.

Lite om Tibben

För Dig som är intresserad av en brukshund att träna t.ex. lydnad, jakt, spåra med osv. På en hög nivå, så är väl kanske inte den tibetanska terriern rätt ras för Dig. Det går givetvis att träna dessa grenar, men tibben gör aldrig något den inte tycker är kul om den slipper. Men får den upp intresset för något, då har du en hund med väldig kapacitet i allt den ger sig på. Tibben är snabb, kvick i vändningarna och otroligt spänstig. Agility, utställningar och andra sporter är perfekta för tibben, den är också väldigt lättlärd, så att lära en tibbe konster och inga problem alls.

Vi gick en lydnads kurs med Smulan ett tag. Första gången gick ganska bra, hon fick lära sig saker hon aldrig gjort innan ihop med andra hundar. Andra gången gick SUPERBRA! Hon visste precis vad som gällde och gjorde lydde alla kommandon klockrent. Tredje gången var en katastrof!! Hon satte sig på rumpan och tittade på mig och sa i princip:

”Asså matte, både du och jag vet att jag kan detta, vi gör något annat, detta är SKIT TRÅKIGT!”

Jag kan t.ex. Jämföra med farmors labrador ”Ludde” som älskar att vara till lags när man är ute och går. Skulle man av någon anledning ryta till på honom under en runda, skulle han bli helt förstörd och bara vilja sitta, stå och gå samtidigt för att verkligen vara till lags. Smulan däremot, henne skulle du aldrig ”knäcka” på det sättet – jag lovar, jag har försökt.

Det var under veckan som jag har kommit att kalla ”helvetesveckan”, då jag var ute med Smulan under dagarna, hon var lös och plötsligt ser jag hur hunden försvinner ner i det höga gräset. Jag går raskt fram och finner henne ligga och åla sig i en död skata! ”NEJ!!” skriker jag och försöker få tag i nackskinnet på henne, hon flyger upp och rusar iväg, hon springer runt mig och kommer inte in när jag kallar på henne. Detta gör mig naturligtvis ännu mer frustrerad, och efter att ha försökt få tag i henne i 10 minuter så stannar hon och tittar på mig med ögon som säger:

”Tror du verkligen att jag skulle komma till dig när jag vet att du är arg på mig?! Är du dum eller?!”

För att fatta denna ”helvetesvecka” kort så kan jag ju säga att Smulan var tvungen att bada fyra dagar i rad efter att ha rullat sig i död skata 2 gånger, hästskit en gång och dy från ån en gång, - vi var INTE kompisar den veckan!

Efter det lärde jag mig hur man behandlar en Tibbe på bästa sätt för att nå bästa resultat; Man måste ha mycket tålamod, och lära Tibben saker på ett sätt som hunden tycker är kul. Beröm den överdrivet mycket med godis och röst vid minsta framsteg, och när den gör något fel är det bara att ignorera det och göra om aktiviteten tills den gör det på ett bättre sätt.

Man brukar säga att Tibben är 1/3 hund, 1/3 katt och 1/3 människa, detta skulle jag i alla fall påstå stämmer. Trots att rasen heter tibetanskterrier, så har den verkligen INTE det typiska terrier beteendet eller utseendet för den delen, utan är snarare som en stor hund i ett litet format. Finns det något eller någon som Tibben inte tycker om, visar den det väldigt tydligt och går oftast därifrån med eller utan husse/matte, den är med andra ord självständig som en katt. Tredjedelen människa skulle jag vilja påstå sitter i Tibbens huvud, då denna hundras är otroligt smart, och som ägare till en Tibbe får man helt enkelt acceptera att hunden ibland är smartare än sig själv.

Lite om pälsen

Den tibetanska terriern är en hundras med mycket päls, vilket betyder att man får lägga ner en 3-4 tillfällen i veckan på pälsvård. Detta, kan tyckas, låter mycket, men det tar inte speciellt lång tid att borsta igenom en Tibbe som blir genom borstad med jämna mellanrum.

Pälsen är verkligen Tibbens stolthet, och den är Tibben rädd om. Hur pass stor stoltheten är, är förstås individuellt, men vissa Tibbar skulle ALDRIG låta Dig råka trampa eller kröka ett hårstrå av misstag, medan andra kanske inte är så noga med sin päls bara de får vara med i gemenskapen.

Man kan givetvis klippa sin Tibbe om man verkligen inte orkar med att borsta den ungefär 3 gånger i veckan. Detta skulle jag personligen avråda Er att göra, jag själv tycker att Tibben är mycket finare i sin naturligt långa päls. Skulle det vara så att du någon gång känner att du inte klarar av att borsta ut pälsen på Din hund, så kan du naturligtvis ta kontakt med din kennel och be om hjälp där. Jag kan bara tala för Chilu´s kennel, eftersom det är den enda kennel jag haft att göra med, men Ann-britt ställer ALLTID upp och hjälper sina valpköpare så länge hon har tid och är hemma.

Den tibetanska terriern är en allergihund, vilket innebär att den inte fäller något hår, mer än det Du borstar bort. De har inte heller samma pälsfett som många andra hundar har, som också framkallar allergi. Du kan alltså lätt klappa och gosa med en Tibbe utan att bli fet om händerna efter pälsen.

Jag har många exempel på hundallergiker som varit hemma hos oss och haft Smulan i sitt knä och även kört ner näsan i nacken på henne utan att reagera, en av dessa var en man som i vanliga fall inte kan vara i samma rum där en annan hund gått p.g.a. Hyperallergi, men han hade inga som helst problem med Smulan.

En Tibbe mår allra bäst av att få vara en i familjen. Det värsta Du kan göra mot Din Tibbe är att lämna den ensam och inte låta den få följa med dit Du ska. Låter Du den bara vara med dit Du går, så har du en vän som aldrig lämnar din sida, aldrig klagar utan alltid är överlycklig över att få följa med på nya äventyr.

Om Du behandlar en Tibbe mjukt och snällt, men samtidigt sätter väldigt klara gränser för vad som är okej eller inte, så får du en otroligt god, lugn och harmonisk hund som alltid kommer att ställa upp för dig. Även om det skulle betyda att hunden själv inte överlever, så skulle den skydda dig.

Tibben är väldigt lojal mot alla som Tibben själv anser är värdig dess lojalitet.

Det går alldeles utmärkt att ha tibetansk terrier ihop med små barn såväl som stora. Tibben har ett väldigt tålamod med småbarn, och behandlar dem oftast som valpar. De hjälper även mer än gärna till med uppfostran på ”den lilla valpen” och är alltid försiktig i närheten av den.

Är det något Ditt barn gör som Tibben inte tycker om eller som den tycker är fel, bangar den INTE för att säga ifrån, men den skulle ALDRIG skada någon!